Sväva som en fågel

Att dyka är en frihetskänsla. Att sakta sväva tyngdlös över korallreven och vara en av dom. Fiskarna som bor och lever där, och inte alls bryr sig om dykarna som sakta passerar förbi.

Efter en vecka i Boracay har jag nu lagt 6 nya dyk till listan och dessutom tagit Advanced dykcertifikat. Det betyder att jag nu får dyka ner till 30 meters djup. För att gå till nästa nivå gjorde vi 5 st så kallade äventyrsdyk: båtdyk, vrakdyk, navigationsdyk, nattdyk och djupdyk. Vrakdyket var roligast och vi fick bl.a. simma genom motorrummet i båten, lite läskigt att vara inne "under tak", men allt var noga under kontroll. Resen av dyket kollade vi runt på de koraller och fiskar som bosatt sig på den gamla båten. Nattdyket var också ganska spännande då vi gick ut i vattnet från stranden i kolmörkret utrustade med små ficklampor. Tyvärr såg vi inte så mycket fiskar och koraller eftersom det främst är en badstrand och ingen vidare snorkling/dykning. De andra dyken var ganska vanliga förutom navigationdyket då vi mest spenderade tiden sittande på botten 5 meter under ytan precis utanför stranden väntande på resten av gruppen medan navigeringen genomfördes en och en. Segt att sitta en timme under vattnet och bara titta på sanden och inte ens kunna prata med varandra.

Jag väntar på bilder från våra möten med 9 magnifika valhajar som Martin har på sin undervattenskamera. När de kommer ska jag uppdatera er om detta häftiga möte. Tillsvidare får ni hålla till godo med lite bilder från över ytan.

 I väntan på middag i vårt favorit-bås i vår restaurang i Donsol

 Båt längs floden för att se eld-flugkoloni

  En koloni eldflugor bor i träden (gula prickarna, syns bl.a. till vänster i bild)

Vår guide spelade "Fireflies" med Owl City på sin mobiltelefon, mycket stämningsfullt! 

Öppna i Spotify: Owl City – Fireflies

"You would not believe your eyes
If ten million fireflies
Lit up the world as I fell asleep

'Cause they'd fill the open air
And leave teardrops everywhere
You'd think me rude
But I would just stand and stare ...

I'd like to make myself believe
That planet Earth turns slowly
It's hard to say that I'd rather stay
Awake when I'm asleep
'Cause everything is never as it seems"

 Magnifika Mt Mayon sedd från flygplatsen i Legazpi - världens mest symmetriska vulkan. Tyvärr var vädret inge vidare och vi fegade ur den tänkta bestigningen som skulle tagit 12 timmar.

 Ett litet propellerplan som ska ta oss till Boracay från Manila

 Mycket små-seglare höll till utanför Long Beach i Boracay. Och vind i seglen hade de i alla fall, det blåste rejält de flesta dagarna

 Ytterligare en härlig solnedgångsbild

 Och en till

 En kille metar i floden när vi passerar på vår promenad över ön, de flesta lokals vi stöter på ler, vinkar och ropar hej när de ser oss.

 Vi stötte på en gäspande hund på en promenad till andra sidan ön

 På Bulabog beach, andra sidan ön, var det kite- och vindsurfing som gällde. Här blåste det ännu mer!

Jag var inte själv när jag provade på vindsurfing här den sista dagen före hemresan. Jag såg till att hålla mig nära stranden så jag inte krockade med någon. Jag tog en två timmars introduktionskurs medan de andra var ute och dök ännu mer (jag tyckte det kunde vara nog med 6 dyk på tre dagar). Vindsurfing var roligt och jag lärde mig hantera bräda och segel såpass att jag kunde segla fram och tillbaka längs stranden. Men oj vad det blåste, gäller att hålla hårt i seglet så man inte flyger iväg...